a little sincerity is a dangerous thing, and a great deal of it is absolutely fatal

såhär förstår man att föregående kväll var rätt spårad:
- man märker inte att man håller på att lägga fantaflaskan i tvättkorgen förrän man faktiskt gjort det.
- man tar en timme på sig att äta nudlar trots att man är jättehungrig, det är bara jävligt jobbigt att lyfta gaffeln till munnen.
- man duschar i fyrtio minuter bara för att det var skönt att göra något en längre stund.

såhär förstår man att en spelning var spårad (det kan vara svårt att komma ihåg i extasen efterår då man kan få för sig saker som att spelningen inte ens ägt rum):
- man erbjöd den okända människan bredvid att lyfta upp honom/henne på scenen.
- man minns hur mycket man själv och alla andra slet och drog i en stackars sångare.
- de stackars benen satte, efter en dryg timmes idogt dunkande mot en på tok för låg scenkant, en ny standard för uttrycket "beaten black and blue" och man tycker att det var värt det.
- ett ständigt närvarande tjut i öronen är inte ens irriterande.
- man minns nästan inget av setlistan, det har smält ihop till en lyrisk musikdimma.