packade ner min låda vin nyss, älskar stora väskan. planerar nu en hel helg i dimman. au revoir.

ibland känns det som en förbannelse att det finns så mycket skrivet redan som talar till en. jag skrev lite inatt, jag har inte läst det än, jag vet att det som känns bra på natten känns antingen alldeles för avslöjande eller absolut avskryvärt uselt morgonen efter. lille oscar (åh härliga ironi) har återvänt men han hann bara befinna sig i sin rättmätiga ägarinnas händer ett fåtal minuter innan lillrabe bestämde sig för att lägga beslag på honom. varför vet jag inte, hon tyckte att harry potter var lite väl avancerad när jag för några år sen övertalade henne att ge böckerna en chans. imorron är det halloween, eller om det är på lördag, och jag har lite småpanik angående utklädnad. funderade på att ta sotarmössan, en svart mask, randig tröja och klistra på en lapp med fångnummer i äkta linnea&diana - anda, men med twisten att jag skulle ta oscars fångnummer. det ser ut att vara ett omöjligt uppdrag att leta fram dem, och överväger därför istället alex delarges fång-id, men då återstår problemet om man går efter filmen eller boken. fuck it. här är lite oscar i alla fall, ur världens vackraste ballad of reading gaol:

and alien tears will fill for him
pity's long-broken urn,
for his mourners will be outcast men,
and outcasts always mourn.

om jag bodde i london NU hade jag idag tvingats välja mellan passion pit och phoenix. och imorron mellan does it offend you, yeah? och the dead weather. men nu bor jag inte där än, gud vilken tur!

"...don't ask me why I obsessively look to rock 'n' roll bands for some kind of model for a better society...I guess it's just that I glimpsed something beautiful in a flashbulb moment once, and perhaps mistaking it for a prophecy have been seeking its fulfillment ever since."

var på röda sten i lördags. det är nästan syndigt att det var min första gång. älskade lokalen, det är så fint när det är sådär fult, lite industriellt och lite discokula, och man såg stena line utanför fönstret. jag hade en röd rosett på mig. dj körde tema "varannan håkan", klart acceptabelt, jag gillar att dansa till håkan, men ännu finare var att det spelades the la's, det händer väldigt sällan. efter öl, dyr öl, öl blir äckligare när den kostar över fyrtio kronor, och är som godast vid den magiska 20kronorsgränsen, hamnade jag på utsidan där det i vanlig ordning när det gäller mig diskuterades poliser, fotbollshuliganer, internationell politik, kollektivtrafik och liknande. vi missade tåget hem, naturligtvis, men fick till sist åka taxi hela vägen till rydsberg för sextio kronor.

sena nätter är inte bra, självinsikten verkar öka, eller så kanske jag inbillar mig. det blir i alla fall alldeles för mycket tankar, och istället för att somna fort, lika fort som man trodde, för att det var så sent och man var så trött blir det rundgång i hjärnan. omöjlig att ignorera.

varför ger den här förkylningen aldrig med sig? jag är så jävla trött på snor. frågan är om man ska börja oroa sig? det kanske är svininfluensan. fågelinfluensan. sars. galna ko-sjukan. jag hatar såna där sjukdomar som media blåser upp, det återvänder lika säkert som jultomten en gång om året. vet ni vad det är som? som dåliga nyheter på festival. det räcker att en människa säger att morrissey har dött för att hela emmaboda ska börja sörja (välrimmat).

http://open.spotify.com/user/breckroadlover/playlist/0zZTKiuGZGMorYsKdLmfri
antar att detta snart kommer bytas ut mot den obligatoriska du & jag döden - perioden.

tänkte lägga mig och läsa mästaren och margarita, en mycket bra bok som jag dessvärre bara läst sextio sidor av hittills, igår kväll men insåg att jag var för trött för att ta in någon form av satsighet i bokväg. tittade därför på den lilla sjöjungfrun och läste lite i the smiths: the songs that saved your life. två saker jag alltid kommer älska - disneyfilmer och bandböcker som funkar utmärkt att bläddra lite i, välja och vraka vad man känner för att läsa just där och då. jag kom till insikt med två saker, för det första att den lilla sjöjungfrun har helt vedervärdig grammatik, fick mig att undra om det var manusförfattarna eller skådespelarna som förärades med ig i svenska, och för det andra att morrissey verkar vara helt ljuvligt överanalyserande och kritisk. okej det sista var inget nytt, men det slog mig igen kan man väl säga. sen tänkte jag lite, eller tänkte mycket, och tänkte på jobbiga saker, jobbiga saker som man inte delar med sig av. inte ens till vänner och definitivt inte i en blogg.

babyshambled when you're timid at the shows

det är så himla lätt att köra fast i gamla hjulspår. när jag hittar något som funkar är jag inte den som abandar ship i första stund. och ja, jag missbrukar engelska uttryck för ibland kommer man på ett sådant som passar väldigt bra till att beskriva något och så är det omöjligt att översätta det till svenska, det är en sån där sak som funkar för mig och som jag har för avsikt att fortsätta göra. en annan sak är babyshambles. det var ett tag sen jag hade en riktig babyshambles - period (jag är musikperiodare där ett band regerar en vecka eller två för att sedan ligga lite mer i skymundan under nån månad eller två), men så kikade jag på up the shambles alldeles nyss och det förde alla känslor tillbaka till ytan, på den dvd:n finns verkligen allt man älskar med shambles. det är en peter som röker oavbrutet och dricker whisky på scen, en peter som leder manchesterpubliken i allsång, förtjust tar emot textförslag från publikhavet och naturligtvis tar sig ett dopp i detsamma. det är en patrick som lyckas med konstycket att se totalt frånvarande och supernonchalant och absolut oansträngd trots att hans fingrar frenetiskt dansar över gitarren. det är en gang of gin som är så laddad att det är förvånande att inte hela byggnaden exploderar. det är en fuck forever som följer direkt på, som om det inte är några problem att köra två av sina starkaste riff direkt på varandra. det är dot allison som kommer in och sjunger, sheepskin tearaway är fortfarande ett ganska ospelat kort, ett ospelat kort med två röster på gränsen att spricka och en i-don't-give-a-fuck - attityd förbytt till sårbarhet så ärlig att man inte kan betvivla pojken med gitarren. när jublet stiger under inledningen till don't look back into the sun och när peter byter till music when the lights go out mitt i albion och sen lägger in fuck forever-riffet och glatt äger "fuck forever" finns inget annat. det är så jävla enkelt och det är så jävla svårt, det är förbannat fult och det är ta mig fan det vackraste som finns.

kan någon (en vänlig själ? en hjälpande hand? en självuppoffrande martyr?) hjälpa mig med mitt beroende? jag kan inte hjälpa mig själv (en väldigt dålig direktöversättning av engelskans i can't help myself) - varje gång jag ser en fin bok eller en vinylskiva med något åtråvärt band börjar det klia i fingrarna. detta resulterar endast i ångest då vinylskivorna måste stå någonstans där de är väl synliga, vackra, nya och glänsande som de är, men ändå inte vara i vägen under någon av mina farsartade klädjakter i mitt rum. en av dessa jakter kommer när som helst nu sluta med ett ofrivilligt offer av en velvet underground - lp. böckerna radar upp sig och min lista på "ska läsa så fort jag har tid"-böcker börjar närma sig ett tvåsiffrigt tal, och samtliga står i min bokhylla. snälla stoppa mig, det spelar liksom ingen roll längre att man kan få horses för under hundralappen på cdcentralen, och det spelar ingen roll att gatsby bara kostade sextionio kronor, det måste ta ett slut. jag har för i helvete en ipod och ett bibliotekskort.

jag är väldigt långt ifrån kristen, tyvärr, i vissa sammanhang som nu till exempel när jag önskade att jag kunde bibeln utantill och inte tvingades förlita mig på svaga minnen från religionskunskapen. nåja, det är inte särskilt relevant, och definitivt inte vad jag ska skriva om, det jag ska skriva om är det amerikanska folket. ett folk som i många fall verkar bestå till nittio procent av idioter, och med idioter menar jag den kristna högern. oftast bosatta i de så kallade "fly over states" lever dessa människor ofta i villfarelsen att abort och kaffe är betydligt större synder än dödsstraff. gemensamt för dem är deras politiska och religiösa övertygelse, de är extremt höger och dessutom kristna extremister, även om de aldrig skulle referera till sig själva som extremister, ofta för att de inte förstår ordet extremists innebörd utan tror att det är detsamma som terrorist. nu är det visserligen extremt otroligt att någon av dessa idioter läser min blogg eller ens kan svenska men jag tänker i alla fall förklara för dem varför deras två livsideologier inte kan samverka. de gillar jesus, de gillar republikanerna, de tycker att kommunister ska nekas inträde i usa, vad de inte tänker på är att nästan allt jesus sa var ren kommunistpropaganda. två tydliga exempel (de enda jag kan ganska hyfsat utan att använda uppslagsverk och biblar och alla andra djävulska påfund) är när jesus började dela med sig av fem fiskar och två bröd/två fiskar och fem bröd och folk följde hans exempel. hade jesus varit högervriden hade han tagit sina fiskar och bröd, spottat på folkmassan och dragit. ännu tydligare är det när en rik man skänker massa pengar och en fattig kvinna skänker pyttelite, lärjungarna gör narr av kvinnans lilla gåva men jesus tillrättavisar dem och försvarar kvinnan genom att säga att hon procentuellt sett gav mycket mer än den rika mannen. jag tycker inte att jag behöver förklara varför detta är socialistiskt, jag blir rentav ledsen ifall någon skulle missa det. jag har inget bra avslut på det här, jag är bara så nöjd över att jag har hittat något positivt med religion överhuvudtaget, även om det positiva är att jag kan kasta skit på en annan grupp människor med mindervärdiga hjärnceller.

alla saker man inser om sig själv när man måste, när man druckit en liter vin och går sista biten hem med bara matt bellamy i öronen som sällskap, allt det man aldrig kommer säga till någon, hur väl man än känner dem. man brukar säga att man har sådana där riktigt nära vänner, som vet allt om en, men den där sista lilla biten hem delar man inte med någon, och är det inte då man inser allra mest? då man förstår den lilla bit av tellus man fått. kanske är det just för att man druckit två glas vin för mycket, eller just för att matt sjunger om absolution, men är det inte precis då man kommer till grund och botten med sin existens? när man äntligen kan tillåta sig att tänka allt som är förbjudet att tänka annars, när man förstår vad man vill och vad man faktiskt är. jag var tvungen att leva kvar i bubblan där jag känner mig själv innan och utan ett litet tag till. när jag vaknar imorron bitti kommer det inte vara samma sak, jag kommer ha glömt allt jag tänkte, allt jag insåg och kanske kommer det vara för det bättre, kanske är jakten på total förståelse för det egna varandet det som driver oss framåt, jag vet faktiskt inte, jag har inte de svaren, men just idag, just nu, till tonerna av exogenesis, känns det som att jag känner mig själv och som att det är tillräckligt.

har nog aldrig skrivit i denna bloggen när jag har varit berusad förut men någon gång ska vara den första. det tog tio minuter att logga in på bloggen innan ag märkte att jag hade skrivit m istället för n, men nu är jag jätteförsiktig så att alla bokstäver blir rätt. tacka gud och prisa skatteåterbäringen för jordnötter.

why pretend and let it linger on

jag sitter här och ser, precis som håkan sjunger, min framtid ruttna framför mig. det borde vara förbjudet enligt lag att ägna mer än tjugo procent av sin vakna tid med att ha tråkigt. för att ni ska förstå hur tråkigt jag har kommer här några jämförelser. jag har så tråkigt att jag vill vara en kanin för då kan man gnaga på hö och då ser det ut som man sysselsätter sig med något. jag har så tråkigt att jag hade kunnat tänka mig att titta på mtv. jag har så tråkigt att jag målade mina tånaglar med genomskinligt nagellack alldeles nyss. jag har så tråkigt att jag skriver ett blogginlägg om hur tråkigt jag har.

öppet brev till peter doherty

"hi peter, we find it extremely obnoxiuos of you to be so god damn gorgeous and approachable yet still so fucking unreachable. we think it's your obligation to sleep with us because we all have sex dreams about you and we just won't be cured unless you take one for the team and sleep with us. it's just sex. you were born with that body and you're obligated to share it with us. you are driving us crazy. /jessica, mia & diana"

jag anar oanade släktband

från och med nu borde livet göra två saker. en av de sakerna är att det alltid borde vara lördag. lördagar innebär alltid bra saker, till och med de dåliga sakerna blir bra. att jag plus högklackat plus alldeles för mycket öl är lika med svullen fot, krabbgång och skrapsår överallt blir på nåt konstigt sätt en bra sak. vi var på underjorden i lördags, det fina med underjorden är att man kan ramla och skrapa upp knäna och förstöra sina sista par strumpbyxor och ändå vara lycklig. man kan ramla och vricka foten och ändå dansa till musik man knappt vet om man gillar men definitivt vet att man inte känner till. man kan skratta åt att folk går in i de neonmålade trådarna i tron att de är en del av laserarrangemanget och man kan sitta på läktaren i rökande vänners lag. jag tror att livet hade varit bättre om all öl överallt var billig, och att enda kravet var en svart tuschpenna eller hyfsat trovärdigt leg.

kiss the boot of shiny, shiny leather

något av det bästa som finns är att sova. när man sover glömmer man antingen en jobbig dag genom drömlös sömn, alternativt bestämmer sig det undermedvetna för att riktigt sväva ut och bjuda på en kavalkad av udda drömmar. lsd utan lsd. man kan drömma mardrömmar också, det är inte så kul. jag drömde en gång att jag skulle ligga med en pensionär, nu kom jag visserligen inte så långt i drömmen så jag slapp bevittna själva akten, men hela drömmen gick jag runt och var ledsen för det var ett ofrånkomligt, oåterkalleligt faktum att jag skulle ligga med gubben. det fina i den kråksången är att man vaknar. och då var allt bara en dröm.
idag ska jag åka bil. imorgon ska jag dricka rödvin.

clubs and bells, your servant

don't forsake him

strike, dear mistress, and cure his heart

- you can't be in my gang if you don't smoke.
- don't wanna be in your gang.
- neither do i.