ibland känns det som en förbannelse att det finns så mycket skrivet redan som talar till en. jag skrev lite inatt, jag har inte läst det än, jag vet att det som känns bra på natten känns antingen alldeles för avslöjande eller absolut avskryvärt uselt morgonen efter. lille oscar (åh härliga ironi) har återvänt men han hann bara befinna sig i sin rättmätiga ägarinnas händer ett fåtal minuter innan lillrabe bestämde sig för att lägga beslag på honom. varför vet jag inte, hon tyckte att harry potter var lite väl avancerad när jag för några år sen övertalade henne att ge böckerna en chans. imorron är det halloween, eller om det är på lördag, och jag har lite småpanik angående utklädnad. funderade på att ta sotarmössan, en svart mask, randig tröja och klistra på en lapp med fångnummer i äkta linnea&diana - anda, men med twisten att jag skulle ta oscars fångnummer. det ser ut att vara ett omöjligt uppdrag att leta fram dem, och överväger därför istället alex delarges fång-id, men då återstår problemet om man går efter filmen eller boken. fuck it. här är lite oscar i alla fall, ur världens vackraste ballad of reading gaol:
and alien tears will fill for him
pity's long-broken urn,
for his mourners will be outcast men,
and outcasts always mourn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar