a little sincerity is a dangerous thing, and a great deal of it is absolutely fatal

ibland känns det som att det inte spelar någon roll hur mycket man dyrkar ett band. man får ändå hjälplöst se på, bli just en innocent bystander som gitarrhjälten påstått inte finns. måste dessutom vara masochist eftersom man fortsätter läsa varenda detalj, om sceninvasioner, om hur han tog en spliff av någon i publiken och slog till någon annan, om deras tolkningar av the smiths, the stone roses, the only ones och om hur de spelade gang of gin efter år av tystnad från det lägret.