måndag 30 november 2009
love will tear us apart, again, sjunger han. jag sjunger med lite försiktigt, vet inte riktigt vad man ska tänka. om ian, om texten, om ensamhet, om världen. jag är ganska säker på att jag är gjord för att vara ensam. inte för att jag är komplett i mig själv. nej, det handlar inte om att jag inte behöver andra människor, det handlar mer om att jag stänger ute så gott jag kan. jag orkar inte dela med mig av mig själv för jag har kommit till en punkt där jag kan stänga av rätt bra och jag är rädd att alla känslor jag stängt inne ska komma ut om jag ger ett uns av mig själv. jag vill inte begära av folk att de ska ta mig trots att jag inte ger något. det är inte rättvist, bara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

men vem bryr sig egentligen om rättvisa i vänskap?
SvaraRadera