a little sincerity is a dangerous thing, and a great deal of it is absolutely fatal

vet ni hur det är att längta efter något med varje fiber i kroppen? att känna att alla dörrar kommer öppnas, att man aldrig mer kommer vara så tröttsamt apatisk som man varit den senaste tiden, bara detta något händer. har ni någonsin kännt att ni vet vad som är rätt sak att göra men samtidigt varit ganska oförmögna att bara göra det? att släppa taget är en sak, att ta ett nytt tag är en helt annan. det som hänt kan man alltid gömma undan tills det är glömt, det som ska komma ligger alltid framför och det finns inget sätt att fly undan det. och det är ju så bekvämt att köra på i samma gamla hjulspår. ibland känns det som att det är bättre med det nuvarande ingentinget än att våga.