a little sincerity is a dangerous thing, and a great deal of it is absolutely fatal

tänkte berätta om bättre tider, drömma mig tillbaka till en fin och nostalgidränkt dag i den engelska huvudstaden. vi åt guacamole i en park och solen sken, vi vandrade vidare till british library och solen sken fortfarande när vi slog oss ner på en mur utanför en stund, för att samla tankarna kanske, innan vi gick in och möttes av ett real life skönheten och odjuret - bibliotek. vi var där för deras utställningar och vad vi än tänkt oss innan skulle det visa sig att det fanns något för oss alla där, något som gjorde att vi fastnade ett tag längre än vi kanske tänkt oss. oavsett om man är den wildeskadade kvinnan med ett omättligt begär för kaffe - då finns originalmanuset till the ballad of reading gaol där, eller kvinnan som ger midjekjolen ett ansikte och har en passion för john, paul, george och ringo som sträcker sig nästan ohälsosamt långt bak i tiden - då finns beatles originallyrics, eller hon som har det mest avancerade ljudsystemet av alla kvinnor i världen (nästan) men trots sin teknikalitet inte kan släppa passionen för rutiga skjortor (eller pojkar iklädda dem) - för henne finns da vincis ritningar, eller om man till sist är den naiva, rosaklädda och ständigt fnittrande kvinnan som från en början var helt emot idén att spendera en dag på bibliotek utan hellre ville roa sig med fula pojkar (mycket roligare att berätta om i efterhand) eller leksaksaffärer - på british library finns alice i underlandet som digital bok. den enda som saknades var den svartklädda, nikotinberoende kvinnan som på grund av sin höga arbetsmoral nyttjade ryanairs service i förväg. sen drack vi pepparmintste omgivna av studerande londonbor och när vi gick ut i staden igen hade det börjat ösregna, och jag tror att vi alla hade stannat längre om vi kunnat.