förresten, jag och mina kära gullegummor går tydligen under kategorin 'indie' då någon för ett tag sen kallade oss för 'lerums indiegäng', lite kul eftersom det bara är jag som är bosatt i lerum. nu tycker jag att indie är en himla uttjatad term och även om man faktiskt inte menar weekdaykläder och the kooks när man säger indie så tror folk det. därför går jag numera under benämningen hårdrock. ni får gärna vara med i mitt nya hardcoregäng om ni vill. nu tänkte jag ge lite argument till varför jag är lite hardcore sådär (okej, inga sid vicious-argument här, men cut me some slack):
- jag matas ständigt med sån där ashård, fräck hårdrock för att min mamma och pappa tycker att metal är skiten
- jag har faktiskt varit på några hårdrocksspelningar (mest nöjd är jag med att ha sett blackingvars när jag var fem, det är ju hårdrock, typ)
- jag piercade mig när jag var liten (att jag tappade intresset för snart fyra år sedan kan vi glömma)
- jag gillar att svära
- min garderob består av 95% svarta plagg och jag tycker att kängor är bästa skorna
- jag älskar öl och om man ser på far min verkar jag bestämt ha anlag för framtida ölmage
- jag bränner ofta mig själv eller mina saker
ni ser. och ja, detta var totalt meningslöst, men jag är inte så meningsfull så det representerar mig på exemplariskt vis.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar