isolation

 det känns alltid väldigt jobbigt när man missar något man vill, som att gå till sticky fingers och försöka locka tillbaka tågluffslinnea. istället hamnar man framför datorn med en kliande hals och ett fittigt filosofiarbete som avgör ens framtid (eller åtminstone kursbetyget).  det var gårdagen. nu försöker jag fortfarande pressa min hjärna på något organiserat, filosofiskt och poetiskt att skriva i min uppsats men jag har fastnat. dessutom har jag redan använt de flesta av mina favoritord, varav "identitet" är vanligast förekommande. jag tänkte göra en up the bracket till min kära filosofilärare, låta honom smaka på sin egen invecklade medicin men vad hjälper det att jag hade den önskan när min vision inte riktigt vill utveckla sig i den riktning jag ville. det lär bli oförståeligt istället. men turligt nog kan jag dumförklara honom om han inte förstår. eller så skriker jag och håller för öronen, stänger in mig i en garderob kanske, eller spelar tetris tills jag äntligen slår linnea.