it's not love, it's the bomb

nu är det bara ett back to humdrum - inlägg som jag skriver för att jag inte har något att göra, dagarna går så långsamt att jag redan kryssat för allt i tidsfördrivsväg och nu återstår bara ett spontant blogginlägg på listan över saker att göra innan jag till sist kastar in handduken och lägger mig i sängen, läser last of the rock romantics en stund och sedan somnar. (kanske längsta meningen någonsin men har jag sagt att det ska vara lätt att läsa denna blogg? nej. den tålmodiga belönas... inte!) jag kom hem till lilla lerum igår efter ett antal dagar i borlänge, även denna stad en världsmetropol där bankomaterna duggade tätt (om du inte insåg ironin var vänlig sluta läs!). det var sol och öl och kokande rödvin men viktigast av allt var det ett babyshambles med en pete i högform, jag dyrkade honom och ja, jag ville ligga med honom men nej, det fick jag inte göra. men vad händer när man kommer hem från festivalen? man äter hela dagarna, duschar fyrtioåtta gånger och känner sig ändå inte ren men viktigast av allt - postfestivaldepressionen. därför är jag smått apatisk för tillfället så kära vänner, har jag glömt att höra av mig beror det på att jag knappt kan komma på hur man gör. ja, det och faktumet att min mobil är död och jag glömde laddaren i borlänge.